Jag blir så glad när min bror Alexander kommer förbi på en kopp kaffe så där spontant!
I går bakade jag lussekatter när han dök upp och han stannade under hela baket vilket var supertrevligt för att stå och rulla ut lussebullar är väl inte det roligaste man kan göra.
Jag körde än en gång min "du-borde-bli-lärare-kampanj" när vi pratade framtidsplaner, men det kan inte hjälpas att jag är tjatig - han skulle garanterat bli en helt fantastisk lärare. Han är lugn, tålmodig och rättvis.
Och när jag nu ändå är i farten och berömmer min bror måste jag tala om att han är så snäll och omtänksam jämt och vill alla väl. Jag är så glad att han finns <3
Det blir ingen bild på min bror för jag har inte frågat honom om lov så ni får nöja er med en bild på mina lussebullar :-)