Vår lilla tjej har redan (13/6) hunnit bli 11 månader gammal. Hur gick det till? Hon föddes ju nyss. Ja, det känns fortfarande så. Jag har fortfarande inte riktigt hunnit smälta att jag är 2-barnsmor och att vi är 4 personer i vår familj. Men så är det uppenbarligen och 1/9 börjar jag jobba igen. Jag har redan varit hemma i över ett år. Varför känns det då inte längre än en vanlig semester?

Den här månaden har Alva utvecklats i raketfart Det har hänt massor! Här är ett litet axplock av allt som hänt:
- Har fått 2 nya tänder så nu har hon 4 totalt
- Har börjat härma allt man säjer och gör
- Kammar sitt hår om man ger henne en kam eller hårborste
- Försöker sätta på sig mössa/diadem om man ger henne det
- Pussas massor! Särskilt på morgonen får vi många mysiga babypussar.
- Förstår mycket av det man säjer
- Skakar på huvudet om man ber henne
- "Diggar" till musik genom att gunga med kroppen och nicka med huvudet
- Börjat sova hela nätterna utan att äta!
- Reser sig mot möbler och går längst med dem
- Leker tittut (gömmer sig genom att sätta händerna på huvudet och så tar hon snabbt bort händerna och då säjer vi tittut)
- Börjat krypa!
- Går med gåvagnen (eller genom att putta en pall eller större leksak framför sig)
- Klappar händerna
- Håller och dricker själv ur vanligt glas
- Om man gör ringljud öppnar hon sin leksaksmobil, håller den mot örat och babblar
- Säjer "tatt-tatt" (tack-tack) när hon ätit och kan härma en katt
- Har börjat använda storlek 80 i kläder
- Idag har jag klippt hennes lugg för första gången (se bilderna ovan, jag tog ytterligare en liten bit efter att efter-kortet togs)

Vi önskar glad midsommar med ett gäng opublicerade foton på Alva från den sista månaden. Bilderna är oredigerade och ligger inte i tidsordning men det får ni stå ut med :-)

Alvas öga till vänster och mitt till höger.

För ett par dagar sedan upptäckte jag att Alva hade ett sår på undersidan av höger stortå. Det ser ut som att en skinnbit lossnat. Eftersom hon använder den tån att skjuta fart med när hon ålar sig fram på golvet gissar jag att det är så hon gjort sig illa på något sätt. Idag började det blöda från såret så vi satte på ett plåster. Ett fint plåster med "Hello Kitty" på. Det var inte så populärt. Hon tittade länge på plåstret med en viss avsky skymtande i blicken men vågade inte peta på det. Sedan såg hon allt annat än nöjd ut och sträckte fram strumpan till mig. Hon tyckte nog det var dags att gömma det där otäcka som fastnat på hennes tå.

En stund senare när hon satt på golvet och lekte lossnade hårspännet hon hade i luggen. Det landade på golvet framför henne men i stället för att göra som hon skulle gjort med i princip vad som helst annat (dvs ta upp det, vända och vrida lite på det och sedan stoppa det i munnen) tittade hon bestört på det, vände sig mot mig och började gråta. När jag tog upp spännet och satte tillbaka det i håret på henne satt hon helt stilla och väntade och sedan var hon nöjd och glad igen och återgick till sin lek. Undrar om hon tror att hårspännet är en del av henne... hon har det ju varje dag. Hon kanske trodde att hon tappade en kroppsdel, haha!

När hon föddes kallade jag henne mycket för "Smulan" och "Snörpis" och hon har fortfarande många, många smeknamn men "Lillegumman" är nog det vanligaste. Det låter ju helt knas egentligen men det har bara blivit så.
Felix däremot kallar henne för "Mango". Detta kommer sig av att vi i mitten av graviditeten någongång läste att bebisen var stor som en mango och här är hon nu då... något större än en mango men liten och go ändå.

Alva och Felix tycker om att busa lite innan det är läggdags för lillan.